Frisyrångest, steg för steg

1. Man tittar sig i spegeln och inser att "oh, vad härligt! utväxt! och håret börjar skifta i olika färger! Tjoho!"
2. Man börjar fundera på om man ska färga om i samma färg eller byta, nu har man ju den perfekta chansen liksom.
3. Man kommer på en realistisk plan. Typ att byta från rött till brunt.
4. Man börjar ifrågasätta om det inte är skittråkigt att göra en sån odramatisk förändring, då kan man ju lika gärna behålla samma hårfärg man haft innan?
5. En dag ser man en bild på en kändis, och tänker "gud vad snyggt hår hon har, så vill jag också haaa!" Ofta har kändisen motsatsen till vad man har. Säg att man har blont hår, då vill man ha rött. Har man rött rätt långt hår, då vill man ha axellångt och självmordsblont.
6. Man funderar ut värsta planen för att skaffa sig den här FANTASTISKA frisyren.
7. Man inser att man är en fegis och att det dessutom finns vissa omkostnader att ta in i beräkningen.
8. Man börjar söka råd hos alla man känner, men börjar tro att de svarar att renoveringen av håret är en bra idé som bara för att vara snälla/de inte bryr sig så mycket om ens jävla hår.
9. Man postar ett inlägg på sin blogg som i princip ingen läser om ens frisyrångest.
10. Man slutar bry sig.

När jag säger man betyder det alltid jag. Men jag gillar att distansera mig från mig själv. Dessutom ser inlägget mer ut som public service och mindre ut som... allmänt wierd och egotrippat hårbabbel? Jag hatar när folk pratar om sitt hår för mycket, men... nej det blev såhär nu.

Kommentarer
Postat av: Erik

så rätt


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback